Ännu vassare

Korvetter är byggda för att vara lättrörliga och passar utmärkt för mindre hav som Östersjön. De ursprungliga fyra fartygen i Göteborgsklassen (HMS Göteborg, HMS Gävle, HMS Kalmar och HMS Sundsvall) byggdes mellan 1990 och 1993.

Korvetterna HMS Gävle och HMS Sundsvall är under modernisering. De förses med flera av de system som redan finns ombord på Visby-korvetterna och kommer bli ett slagkraftigt tillskott i skyddet av Östersjön.

Under 2006 och 2007 ingick HMS Gävle och HMS Sundsvall i den första marina FN-styrkan någonsin, för att säkra farvattnen utanför Libanons kust. Det var första gången svenska korvetter deltog i en skarp internationell insats.

Minor, bomber och granater

Förutom huvuduppgiften minröjning kan båtarna göra insatser med minor, sjunkbomber och granater vid ubåtsjakt. De kan även utföra traditionell "manuell" minsvepning med vajrar och lägga ut egna minor. Båtarnas skrov är tillverkade i polyester kring en kärna av PVC-plast, vilket gör att de inte drar till sig minor och står emot detonationer bättre än andra material.

Bland de modifieringar som inleddes i början av 2000-talet märks förbättrad sonar för att leta efter minor under vattnet, ett nytt stridsledningssystem och nya fjärrstyrda undervattensfarkoster.

Ledningsfartyg

HMS Carlskrona är stöd- och ledningsfartyg som ursprungligen byggdes som ett minfartyg. Hon patrullerar även det svenska sjöterritoriet inom ramen för marinens ständiga sjöövervakning. Fartyget kan vara ledningsfartyg för en sjöstyrka samt stödja stridsfartygen med logistikstöd, som reservdelar och drivmedel och kan ha ombordbaserad helikopter. Ombord finns också en modern sjukvårdsavdelning med operationssal.

HMS Carlskrona har i två omgångar medverkat i EU:s Operation Atalanta mot pirater i Adenviken, tidvis som ledningsfartyg för samtliga EU-styrkor. Den senaste insatsen för HMS Carlskrona pågick mellan mars och augusti 2013.

Ubåtsräddning

Med tryckkammare, helikopterplatta och dynamisk positionering har ubåtsräddningsfartyget HMS Belos allt som krävs för att fullgöra sina uppgifter inom ubåtsräddning och avancerade dykuppdrag. Fartyget är också fullt kompatibel med Natos system för ubåtsräddning, Nato Submarine Rescue System (NSRS).

Smygteknik

Gotlandsklassens moderniserade ubåtar är Försvarsmaktens modernaste. Tack vare sina tystgående och luftoberoende Stirlingmotorer kan de stanna i undervattensläge flera veckor. Den förmågan gör det möjligt för ubåtarna att under lång tid bedriva spaning och informationsinsamling utan upptäckt.

Ubåtarna av typ Gotland är bestyckade med både lätta torpeder för självförsvar mot andra ubåtar, och tunga torpeder för insatser mot ytfartyg. Då de är svåra att upptäckta utgör de ett omfattande hot och har en avskräckande förmåga gentemot en potentiell motståndare.

Evolutionär utveckling

Designen för A26 bygger på tidigare svenska ubåtar, men med förbättrad prestanda för att möta framtidens hotbild. Att kunna verka dolt med en låg signatur och att kunna lyssna, spana och verka är grundläggande egenskaper hos en ubåt.

En viktig del för att kunna operera dolt under långa tider, är det luftoberoende Stirling-systemet. Det innebär att ubåten ska kunna operera under långa tider utan att behöva gå upp till ytan för att ladda batterierna.

Den ska kunna operera i de flesta hav världen över, från arktisk miljö till tropiska vatten. Men den är i grunden optimerad för de grunda och komplicerade farvatten som finns i Östersjön.

Spaning och transport

Stridsbåt typ 90 HSM är i första hand avsedd för spaning och snabb transport av trupp och materiel, men kan även sättas in vid strid i skärgårdsmiljö. Stridsbåt 90H har aluminiumskrov och dubbla vattenjetmotorer. Bestyckningen består normalt av tre tunga kulsprutor, men kan även innefatta granatspruta samt räls för fällning av minor och sjunkbomber.